Reflektion kring min bildanalys

GUL Göteborgs Universitet. Ann-Christine Werle
LLBD10/LLBD45/LLBD40 V13 Bild för lärare åk 7-9, ingår i lärarlyftet (Omgång 2)

Reflektion Modul 8, Uppgift 2.

När jag läser Peter Englunds recension av Gitta Serenys ” Vid avgrunden” i Tilde Bilaga 2 s.78 ryser jag.

Att tolka den bilden och kunna berätta som Peter Englund är stort. Men så är han en känd författare av stora mått enligt mig.

Jag har valt att tolka min valda bild utifrån modellen ”Egna erfarenheter” (Tilde s 51-53) Verket heter ”Men and women” av Liu Xiadong från utställningen Made in China på Louisiana år 2007. Det slår mig att jag själv valt en bild som väcker liknande känslor inom mig, som ”Vid avgrunden” Att jag valde denna tolkningsform kändes naturligt, jag har som tur är sluppit att uppleva krigets fasor, men jag har vuxit upp med en krigsskadad far och levt i en generation som upplevt mycket fasor. Idag kommer det ständigt nya flyktingar till den skola som jag arbetar på. Kriget finns ständigt där och påminner om hur vi människor fungerar.

Jag kunde ha valt någon annan modell och jag funderade över varför jag fastnade för denna modellen. Jag har tidigare gjort flera bildanalyser både själv och tillsammans med mina elever. Det skulle inte fungera att arbeta utifrån ekfraser som Bosse Ragnerstam beskriver. Där man kopplar till ett livsvärldsperspektiv. Eftersom jag själv arbetar med verket, kan jag inte både skriva en kort förklaring av bilden till mig själv eftersom metoden bygger på andras åsikter och tankar. ( Tilde s. 50)Men jag kan mycket väl tänka mig att arbeta med metoden med mina elever.

Jag kände att tankarna kunde vandra mer fritt i den senare modellen. Där jag fokuserar på bildens betydelse oavsett mina kunskaper om konstvärlden och fantisera och fundera kring mina egna erfarenheter. Min tanke är att slutresultatet av tolkningen blir en berättelse om vad människorna har råkat ut för.

Bildanalys enligt Göran Sonesson bygger på två steg där första steget är intuitivt, de intryck och tankar du får av bilden. Det andra steget då du reflekteras över vad din upplevelser kan betyda sett utifrån de semiotiska begreppsapparaten, här blir det mer att fundera över varför jag tolkar som jag gör och hitta de olika symbolerna i bilden för att förklara detta.

De olika metoderna går in i varandra och resultatet av tolkningen skulle i mitt fall förmodligen se ganska likt ut oavsett vilken modell jag valt. Det är mina erfarenheter och min referensvärld som styr. Det är bara olika sätt att ta sig an analysen. Att symboler, ikongrafi etc. där en ros står för kärlek, eller ett kors står för döden beror på min egen symbolvärld, det är naturligtvis självklart. För en annan person kan rosen stå för socialdemokraterna och korset för tro till exempel. (Tilde s.86)

”Kännetecknande för tecken är att de står för något annat. De anspelar på något mer än sin sinnliga och materiella närvaro. ( Lindgren B & Gert Z Nordström, 2013, s.37)” Det är mycket tydligt i mitt bildval. Bilden visar mycket som jag egentligen inte kan se, men ser med mitt inre öga, ur ett semiotiskt perspektiv

Att tolka bilder oavsett vilken metod du väljer att följa handlar om mina egna erfarenheter i ett inre kontext där jag analyser och riktar mig mot vad jag engagerar mig i.

Den yttre kontexten när jag såg verket på Louisiana, bilder av många olika konstnärer som

skildrade Kina som samhälle, verket är stort och jag befann mig tillsammans med många andra människor. Mottagarkontexten påverkar den bestämda social och språklig situation och inverkar på min tolkningsakt. Tillsammans och individuellt. Det har också stor betydelse för hur jag tog till mig verket. Hade jag bara letat upp verket på nätet hade jag inte fått samma känsla för det.

Det är jag övertygad om. Ett medie som enbart visar en bild utan något annat sammanhang kan lätt falla just på avsaknad av rätt kontext.

Kultursemiotiken i detta fall är en konsthall full med människor och konst från en annan kultur och en annan världsdel. Jag som mottagare har redan en norm som informationen anpassas till.

Det jag såg i verket då har jag nu utvecklat genom min analys, där normen som ger estetisk

och annan betydelse till verket utöver den ikoniska eller plastiska betydelsen spelar in. (Tilde s.46)

Varför är kvinnorna nakna och inte männen? Båda är utblottade, men på olika sätt. Jag läser och funderar över detta på sid 96 i Tilde där verket ”Frukost i det gröna” av Manet diskuteras. Här skriver man om kontrasten avklädd, påklädd samverkar med kontexten i bilden som förstärker uttrycket. Kanske det även har betydelse i den bild jag själv har tolkat.

Konstnärens bildspråk med de tomma ytorna och de stora kontrasterna mellan klädstapeln och de olika personerna i bilden är viktiga för min tolkning.

Hur utnyttjar man och skadar människor under krig? Männen strider och blir dödade, kvinnorna blir sexuellt förnedrade. Tyvärr är det verkligheten i många krig, en modell som upprepas gång efter gång. Vad står de tomma ytorna för? Konstnären ger mig ytor att själv fylla i. Det blir som att läsa mellan raderna. Bilden är ett starkt språk. Som bildlärare är det viktigt att få eleverna att förstå det. ”En vanlig uppfattning är att endast verbal kommunikation är språk” Men det är en förlegad syn på kommunikation och diskriminerar inte bara bilden utan även andra discipliner som filmspråk, musikspråk och teckenspråk. (Lindgren B & Nordström G Z s.39)

Att ett konstverk uppfattas genom känslorna men också genom förnuftet är självklart enligt den amerikanske filosofen Nelson Goodman. Den symbolbearbetning som vi gör i estetiska sammanhang får mig att se upplevelsen av en bild som en aktiv handling. ”Det estetiska frammanas av objekt men förverkligas av subjekt” (Lindgren B & Nordström G Z s.49)

Man skulle kunna säga att det verk jag valt är expressionistiskt. Jag har svårt att tro att någon känner lugn och harmoni av att titta på bilden lika lite som när man tittar på ”Skriet” av Edward Munch. Självklart har olika kulturer och upplevelser hos varje människa betydelse för hur bilder tolkas.

Enligt Heidegger finns det inget ”rent” seende. ”Allt iakttagande är beroende av en tillvaro kopplat till den mänskliga existensen. Han menar att alla fenomen är beroende av sina funktioner. Det finns inget fenomen i sig. Han pratar om don-aktighet, där min bilds klädstapel inte bara är en klädstapel, utan står för något mer. Men det är inte så enkelt. Konstnären har lämnat ute många symboler och fenomen att tolka utifrån. Bilden går inte att läsas på det sättet enbart, och det framgår när jag läser vidare i kapitel 3 om den dynamsika semitoken. Avslutningsvis håller jag med om ”att det finns ingen absolut gräns mellan betydelser och icke-betydelser lika lite som det finns en absolut gräns mellan vad som är konventionella och icke-konvetnionella tecken i bildspråket”. (Lindgren B & Nordström G Z s.66) Som tur är går det inte att säga att någon tolkar och analysera ett verk fel. Vi tolkar alla olika utifrån de unika personer vi är.